Kategori: Artikelsamlingar

Hårdkokt nordamerikansk prosa

”Via telefon ger han mig en färdbeskrivning till sin vän som är vår värd för kvällen. Sen frågar han:FörfattareOmslag
– Dricker du?
– Självklart.
– Bra. Kan du ta med dig en flaska Bombay Sapphire Gin?”

De är ökända nutidsskildrare och kontroversiella skildrare av depraverade och demoraliserade galningar. De utforskar livet, döden och samhällets smutsigaste utmarker. Det är skitigt, farligt och dränkt i sprit. Ondskan är en ständig närvaro men mitt i det vilda lever hoppet.

Cyril Hellman har träffat några av nordamerikas mest framgångsrika och omdebatterade författare, här samlas för första gången ett urval av dessa intervjuer.

ANTHONY BOURDAIN – Anthony Bourdain kan vara tidernas mest ökände kock. Men lika ökänd som han är för att ha skjutit horse och satt på servitriser i köket är han berömd för sin klassiskt franska matkonst. Cyril Hellman har återsett en dryckesbroder.
(Ursprungligen publicerad i Rocky nr. 6 2006)

DON DELILLO – Som samtidsskildrare formulerar författaren Don DeLillo den amerikanska självreflektionen. DeLillo borrar i trauman som märkt USA, som Kennedymordet, religiös fanatism, kalla kriget och terrorism.
(Ursprungligen publicerad i SvD 2003-10-15)

BRET EASTON ELLIS – Bret Easton Ellis är författare till sex kontroversiella böcker: Noll att förlora, Lustans lagar, American Psycho, Angivarna, Glamorama och till hösten på svenska utgivna Lunar Park. Han har ofta angripits av kritiker för att bara skildra depraverade ungdomar och demoraliserade galningar men är ett fenomen oavsett om man vill omfamna honom eller slå ner honom. Nu är han tillbaka med Lunar Park där han går in i en ny fas och gör fiktion av sig själv.
(Den här intervjun är en sammanställning av två artiklar, ursprungligen publicerade i Att:ention oktober 2006 och Rocky nr. 5 2006)

BARRY GIFFORD – Tillsammans med David Lynch utforskade han livet, döden och samhällets smutsigaste utmarker. Nu tvingar författaren bakom Lost Highway och Wild at Heart Stellan Skarsgård att fly från lagen i nya filmen City of Ghosts. Cyril Hellman åkte till New Orleans och bjöd Barry Gifford på sprit.
(Ursprungligen publicerad i Bon nr. 11 2002)

DENNIS LEHANE – I och med Mystic River, den flerfaldigt Oscarsbelönade filmatiseringen av hans bok Rött regn, blev Dennis Lehane ett världsnamn. USA var redan erövrat långt tidigare med thrillersviten om privatdeckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro. I Sverige har den sista, blodigaste och bästa delen i serien, Gone, Baby, Gone precis kommit. Men Dennis Lehane har redan slagit in på en ny bana. Hans böcker blir tekniskt, psykologiskt och stämningsmässigt allt tätare och mer komplicerade. Den före detta socialarbetaren är på sätt och vis tillbaka där han startade. Med att rota i folks huvuden.
(Den här intervjun är en sammanställning av två artiklar, ursprungligen publicerade i Sex nr. 7 2004 och Rocky nr. 1 2008)

CHUCK PALAHNIUK – Våld, sex och revolutioner är Chuck Palahniuks favoritteman. Han tackar inte nej till ett rejält barslagsmål. Och hans familjehistoria innehåller flera mord. Cyril Hellman stämde möte med kultförfattaren bakom Fight Club. Som berättade sanningen om Oprah Winfreys pessar.
(Ursprungligen publicerad i Att:ention januari 2005)

GEORGE PELECANOS – Musan heter Washington. Hon är skitig, farlig och till stora delar helt nerknarkad. Men mitt i det vilda lever också hoppet. Möt författaren som aldrig svikit sin stad: George P. Pelecanos – aktuell med svensk utgivning av sin främsta bok: En svart vår. I hans böcker är personerna aldrig goda eller genomonda och där refereras det mer till soul och hiphop än i böcker av brittiska popförfattare. Cyril Hellman träffar en amerikansk sanningssägare.

Nordamerikanska serietecknare

Cyril Hellman träffade under en tioårsperiod i början av 00-talet några av världens främsta och mest betydelsefulla serietecknare, exklusiva SerietecknareOmslagmöten som han som svensk journalist var ensam om.

Här samlas för första gången ett urval av intervjuerna med de nordamerikanska serietecknarna, från 60-talets pionjärer som lade grunden för den alternativa serietecknarscenen till några av dagens mest inflytelserika tecknare.

HO CHE ANDERSON – Cyril Hellman pratar med en renässansmänniska. Under 1990-talet blev serietecknare alltmer seriösa. De gick från superhjälteserier till att skapa skönlitteratur och ta sig an erfarenheter från verkligheten. Kanske har inte någon annan gått så seriöst tillväga som kanadensaren Ho Che Anderson, som med sina tre album om Martin Luther King gjorde ett pionjärarbete.
(Ursprungligen publicerad i Rocky 2010)

PETER BAGGE – Peter Bagge var den förste att skildra slackern. Bagge är med sin serie Hate inte bara vår tids mest inflytelserika serietecknare och föregångare till svenska Rocky och hundratals liknande serier världen över. Bagge är tillsammans med Kurt Cobain ansvarig för grungen och till Bagges fans hör skaparna av Simpsons respektive Beavis and Butthead.
(Ursprungligen publicerad i ETC Comics nr. 1 2005)

ALISON BECHDEL – Cyril Hellman pratar med en lesbisk serieskapare. Alison Bechdel är aktuell på svenska med sitt internationellt hyllade album Husfrid. En homosexuell familjekrönika om hennes relation till sin far. Under 25 år gjorde hon också veckostrippen Dykes to Watch Out For som publicerades i flera amerikanska gaytidningar och på internet. Bechdel är i hemmet i Vermont när jag ringer upp henne.
(Ursprungligen publicerad i Rocky 2010)

CHESTER BROWN – Chester Brown är en av de stora alternativa serietecknarna. Hans surrealistiska mästerverk Ed the Happy Clown gav honom Seriefrämjandets pris Urhunden. Nyligen gav Brown ut sitt mest ambitiösa projekt, Louis Riel, om en kanadensisk frihetskämpe.
(Ursprungligen publicerad i SvD 2004-01-16)

CHARLES BURNS – Charles Burns är en av de stora serietecknarna. Vännen Robert Crumb har kallat honom USA:s främste. MTV har filmatiserat Burns Dog Boy och i Brooklyn sätts en extravagant version av Nötknäpparen upp med Burns gotiska design. Burns är också aktuell med deluxeutgåvor som sammanfattar hans karriär.
(Ursprungligen publicerad i SvD 2003-02-26)

ROBERT CRUMB – Robert Crumb har kallats kvinnohatare, geni, rasist, revolutionär och USA:s främsta levande konstnär. Crumb lyckades reta gallfeber i Amerikas konservativa och feministiska läger. I slutet av 80-talet flydde han fältet och lever nu i södra Frankrike.
(Ursprungligen publicerad i Rocky nr. 4 2000)

JULIE DOUCET – Cyril Hellman samtalar med en före detta serietecknare. Julie Doucet ses som den störste kvinnliga alternativserietecknaren. Trots att hon idag har slutat med serier för att ägna sig på heltid åt konst är hon fortfarande något av serietecknarnas tecknare. Bland andra Dan Clowes och Art Spiegelman samlar på hennes verk.
(Ursprungligen publicerad i Rocky 2010)

BEN KATCHOR – Ben Katchor är 90-talets kanske mest inflytelserika serietecknare. Han besöker Stockholm med anledning av en separatutställning på Serieteket samt den andra dokumentärfilmen om hans arbete, Pleasures of Urban Decays, vilken visats på judiska filmfestivalen. Tidningen The New Yorker har skrivit att Katchor är lika betydelsefull för seriekonsten som Proust för romanformen.
(Ursprungligen publicerad i SvD 2001-05-09)

JOE MATT – Joe Matt är den amerikanska serievärldens mest självrannsakande stjärna. En solokvist. Samtidigt en av de bästa berättarna och tecknarna, som har hyllats av bland andra Martin Kellerman.
(Ursprungligen publicerad i Rocky 2009)

GILBERT SHELTON – Gilbert Shelton är tillsammans med sin vän Robert Crumb företrädare för den första vågen med alternativserier från San Francisco på 60-talet.
(Tidigare opublicerad, intervjun gjordes på Kulturshuset/serieteket 2005)

ADRIAN TOMINE – Adrian Tomine (f. 1974) är den ledande serietecknaren i sin generation i USA. Han har vunnit en ny seriepublik av trendiga, unga storstadsbor. Tomine själv bor i universitetsstaden Berkeley strax utanför San Francisco.
(Ursprungligen publicerad i ETC Comics nr. 2 2005)

CHRIS WARE – Cyril Hellman träffar en av serievärldens stora. Chris Ware kallas för Master of American Comics. Efter genombrottet med prisade serieromanen Jimmy Corrigan har Ware blivit serievärldens superstjärna. Idag befinner han sig i kulturvärldens finrum. Men när han för första gången besöker Sverige ställer han inte ut på Moderna Museet eller Kulturhuset utan på lilla Konstcentrum i Gävle där Cyril Hellman träffar honom för hans enda svenska intervju.
(Ursprungligen publicerad i Rocky 2010)

Cyril Hellman är prisbelönt journalist och författare. Han har tidigare skrivit böckerna Gå Johnny, gå, gå (2005), Stefan Jarl – en intervjubok (2008) och Mitt mörka hjärta – Gangstern och reportern (2011). Han blev 2010 utsedd till Årets krönikör av Sveriges tidskrifter för sina krönikor i Situation Stockholm.

V för Vendetta

Cyril Hellmans intervjuer med David Lloyd och Alan Moore. Få har revolutionerat seriekonsten så som Alan Moore och David Lloyd med sitt stilbildande verk V för Vendetta. I den nästan 300 sidor tjocka VendtettaOmslagserieromanen får vi en skrämmande inblick i hur bräcklig människans frihet och identitet är. Berättelsen om den framtida totalitära staten når nu i mars biodukarna och Cyril Hellman passade på att få ett ord med skaparna.

Med ursprung i klassiska verk av Lewis Carroll, Lyman Frank Baum och J.M. Barrie tar vår tids främsta berättare inom tecknade serier, Alan Moore, ett nytt och alldeles unikt grepp kring mediet och skildringen av sex inom konst- och populärkultur: transformationen av det inre jaget genom det yttre jagets erfarenheter.

Kutryggig excentriker i svart klädsel

”Kutryggig excentriker i svart klädsel” publicerades ursprungligen i Rocky nr. 2 2008 + Bonusläsning: En essä om Tim Burtons liv och verk, tidigare

Tim Burton

Tim Burton

publicerad i Rocky 2005

Rada upp Tim Burtons filmer och ni får en mexikansk parad på De dödas dag. Från den första kortfilmen Frankenweenie till aktuella Corpse Bride har Burton fascinerats av gotiken och använt sig av en makaber humor när han skildrat missförstådda outsiders inte helt olika honom själv.

Tim Burton är aktuell med gotiska musikalen Sweeney Todd – The Demon Barber of Fleet Street i vilken huvudrollerna görs av hans två närmaste vänner: Johnny Depp och Helena Bonham Carter; den senare tillika hans fästmö. Cyril Hellman träffar honom på Grand Hotel i Stockholm, en av de sista anhalterna på en lång promotionturné.

Kartellen samlade intervjuer

De här intervjuerna publicerades ursprungligen i Rodeo nr. 6 september 2008, 019  januari 2009 och Totally Stockholm december 2013KartellenBok

Mycket har hänt sedan jag 2008 skrev de första artiklarna om Kartellen som fokuserade på det faktum att Kartellen var Sveriges första gangstarappare. Verklighetsrap, som är den mer korrekta etiketten, har i USA varit en etablerad genre sedan slutet av 80-talet med artister som N.W.A. och Snoop Dogg. Men i Sverige var det så sent som 2008 något nytt och mina artiklar upprörde folk. Bandet och artiklarna blev föremål för ledarsidor i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och diskuterades i radio och tv. Deras spelningar stoppades av polisen. Jag försvarade mina artiklar, ”skjut inte budbäraren, om fem år kommer Kartellen ha samma kulturella status som punkarna i Ebba Grön har för er generation”, sa jag i tv.

Jag hade rätt även om jag hade fel. Det tog mindre tid än så, det tog fyra år.

Lou Reed – intervjuer

Ena sidan av Lou Reed ville vara en gitarrhjälte, något han aldrig var. En annan sida ville vara litteratur och finkultur. Textmässigt var han ocksåLou Reed - intervjuer på samma nivå som Bob Dylan och Leonard Cohen (vilka han nog kände mindervärdeskomplex gentemot), fast mer stringent än Dylan. För att få den långa intervjun med honom för Svenska Dagbladet var villkoret att inte hamna på nöjessidorna utan på kultursidorna, och prata om hans fotobok Emotions in Action och alltså inte om musik. Lou Reed är känd för att se det som en sport att förolämpa journalister. Även legendariska journalister som Nick Kent och Lester Bangs, vars världar kretsade kring Lou Reed, fick utså spott och spe. Inför intervjun bestämde jag mig för att bara ta emot och ge honom kärlek. Det är rörande att läsa hur han först är otrevlig mot mig och sedan, när jag smickrar honom med att min granne inspirerats av boken och att stor konst är sådan som inspirerar andra, vänder han i attityd. Jag har gjort flera hundra intervjuer och vill nog påstå att jag aldrig smörat för något otrevligt intervjuoffer på det här sättet. Men för mig var Lou Reed speciell. Mamma spelade Velvet Underground för mig redan i femårsåldern. Lou Reed blev senare en dörröppnare för mig som fick mig intresserad av litteratur, att bilda band, att börja skriva, att skildra och leva gata. På gott och ont. Har man som tioåring suttit och analyserat texter som ”Heroin” och ”I’m Waiting for the Man” så är det klart att man så fort man blivit torr bakom öronen provar knark. Å andra sidan, utan Lou Reed hade jag inte känt så många transvestiter i New York och Stockholm.

Cyril HellmanStockholm, 29 oktober 2013

© 2017 Cyril Hellman

Tema av Anders NorenUpp ↑